sophiesresa.blogg.se

Idag var det en vanlig dag till Surin. På morgonen var det ganska molnigt och inte så fint som det brukar, det blåste även lite lätt. Redan påväg dit var det ganska höga vågor och det hoppade ganska rejält. Denna gången var det dock jämna vågor och inga huller om buller vågor som sist. När vi kom till Surin blev det snorkling som vanligt. Jag som åker till Surin 4 gånger i veckan snorklar inte varje gång. När jag sedan snorklar brukar jag inte göra det alla 40 minuterna vi stannar heller. Thailändarna brukar säga om 10 minuter kommer du upp igen, men brukar vara i i ungefär 20 minuter. Denna gången tvingade dock kaptenen mig att snorkla med honom och när vi kom tillbaka till båten efter 40 minuter applåderade alla thailändarna och bara woooow, 40 minutes. Under dagen blåste det bara mer och mer och det blev större och större vågor. När det var dax att köra hemåt varnade dem för väldigt höga vågor och alla som var sjösjuka skulle ta en tablett. Vi började köra, efter kanske 10 minuter spyddes det till höger och vänster. Tabletterna hade intagits när vi började köra och dem ska egentligen tas 1 timme innan sägs det och det tänkte inte folk på. En helvetes tur där det spyddes fram, bak, ut och in, ut över relingen så det flög tillbaka i båten igen och vad vet jag. Jag klarade mig dock men kände själv att det vändes lite ut och in där inne emellanåt. När jag sedan bad om en påse då damen bredvid mig spydde i stort sett hela tiden fall i fall hon inte hade en, så skrattade alla thailändarna åt mig, eftersom de trodde att jag behövde den. Dem tyckte det var jätte roligt, men tror dem hade sagt annat om det nu var så att jag behövde den för dem är otroligt nogranna med att jag mår bra hela tiden. Thailändarna trodde öven jag var rädd eftersom jag satt och höll i mig hela tiden då det guppade hela tiden. Då förklarade kaptenen för mig, 7 meter är lugnt med denna båten det är bara 4 meter idag så det är helt lugnt. När vi sedan var tillbaka till piren blev allt lugnt igen. Vi hoppade in i våra bussar och jag blev skjutsad till Naree. Väl där gick jag och åt med mina föräldrar och sedan var det bara in i sängen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Heute war en ganz normaler Tag zu Surin. In der früh war es schon sehr bewölkt und ein bisschen Wind ist gegangen. Schon am Weg zu Surin war es ziemlich große Wellen. Dieses mal war es aber gerade Wellen und keine Wellen von alle richtungen, wie letztens. Als wir dann bei Surin war sind wir wie immer schnorchlen gegangen. Ich geh nicht jedes mal schnorchlen weil ich 4 mal pro Woche her fahr und wenn ich schnorchlen geh geh ich nie die ganzen 40 Minuten wo wir stehen bleiben. Die thailänder sagen immer, 10 minuten dann bist wieder herausen. Daweil bleib ich oft für 20 minuten drinnen. Diese mal hab ich aber mit dem Kapten schnorcheln gehen müssen und als wir dann zum Boot gekommen sind wieder, nach 40 Minuten, sind alle thailänder auf eine reihe gestanden und hat applodiert. Unter Tags ist der Wind immer mehr und mehr gegangen und die Wellen sind immer größer und größer geworden. Als wir dann zurück fahren sollten haben sie für sehr große wellen gewarnt und alle was seekrank werden sollten eine tablette dagegen nehmen. Nach 10 minuten fahren hab schon sicher die hälfte geschpieben. Links, rechts, vorne, hinten, jag überall. Ich hab es aber ganzen weg geschafft. Als ich dann um eine Tüte gebittet hab weil die neben mir seekrank war haben alle thailänder gelacht und haben glaubt ich brauchs. Daweil glaub ich, wenn es wirklich so wäre hätte sie nicht gelacht weil die schauen wirklich immer dass es mir gut geht und sind so ordentlich mit mir. Als wir dann zurück war hat der Kapten für mich erzählt, weil er hat gelaubt ich hab angst, das der Boot schafft locker 7 Meter, heute waren sie nur 4 also kannst ruhig sein. Ich bin dann mit dem Bus zu Naree gefahren und bin dann mit meiner familie essen gegangen und dann direkt ins Bett. 

 

 

 

 

Här bor sea gypsy folket