KAOS

Publicerad 2016-02-07 03:35:00 i Allmänt,

Torsdag var som vanligt en chilldag på stranden. Man gör ingenting och bara ligger i solstolen typ. Vädret i thailand är just nu inte på topp så det är ganska mulet och inte så mycket sol. Ganska skönt då det inte är den brännande solen. Fredagen skulle jag åka till Surin men de hade glömt att meddela att jag inte skulle det så där satt jag i en timme och väntade. Därefter gick jag bara ner till stranden och gjorde ingenting. Igår dock, det var en händelsefull dag. Herregud alltså. Jag åkte till Surin och allt var som vanligt. Jag räknade med stora vågor då det gick väldigt stora vågor dagen innan vid stranden och tydligen även ute på havet då jag hade träffat en vän från båten fredagkväll som berättade det för mig. Jag fick åka med Seastar 299, känner inte folket riktigt på den båten men det gjorde ju ingenting i slutändan. Vi körde till Surin. När vi väl nått fram till ön och hade några 100 meter kvar till stranden gick en av motorerna sönder. Tur hade vi att det hände där för den gick inte att laga och de kör sällan bara med två motorer då båten inte kan köra halva hastigheten ens. Men vi visste inte att motorn inte gick att laga där och då. Vi åkte in till stranden vid Gypsy folket och gick runt där i 30 minuter för de skulle försöka laga motorn. I slutändan när vi skulle stiga på båten, ja då kom lågvattnet och vi fick putta. Det är så fruktansvärt synd att jag inte hade någon kamera då för den låg på båten men det var det roligaste jag sett. Där stod hela gruppen på 30 personer och försökte putta ut speedbåten. Vi lyckades en bit. Alla steg på och sen var vi fast igen. När lågvattnet kommer kommer det nämligen riktigt snabbt och då är det bråttom. Vi gick i och försökte putta igen men nu var vi fast.

De skickade två mindre långtailbåtar och i de fick vi snorkla och så vidare hela dagen. De skulle skicka en ny speedbåt från piren men de gjorde de aldrig så vi skulle dela upp vår grupp på eftermiddagen och 15 personer skulle åka med Seastar 99 hem, som också var på Surin och de andra 15 skulle åka med ett annat företag hem. På nästa sista snorkelstoppet fick vi dela oss. Jag fick ta 15 personer och snorkla på Ananasstranden och de andra körde till den andra speedbåten. Jag kan säga att här i slutändan ångrar jag mig att jag inte åkte till andra speedbåten och det gjorde de i min longtail båt också. Vi snorklade ungefär 15 minuter sen kom det helt plötsligt jätte vågor och det började blåsa som bara den. En tjej orkade inte simma längre så det var bara att hoppa i och ta upp henne i de vågorna. Därefter skulle vi köra till speedbåten. Men det gick inte för det gick för stora vågor så vi ställde oss vid andra sidan där det inte gick några vågor för att vänta på speedbåten. Där stod det en annan longtailbåt med ytterligare 10 personer som tydligen skulle åka med vår båt hem också. Och redan då tänkte jag att nää, de har gjort fel. De skulle åka med den söndriga båten hem när de fått ur den egentligen men det blev väl något missförstånd.

Vi väntade i alla fall på speedbåten en timme, sen kom den. Men då skulle den åka och snorkla igen och vi kunde inte lägga till vid båten för det var för stora vågor. Så vi fick vänta ytterligare 30 minuter ungefär. Sen fick vi äntligen stiga ombord. Fullproppad båt, folk på golvet och överallt. Båten var helt enkelt för full och det var för många folk på båten. Men det fanns inget annat att göra då företaget vägrade att skicka en ny speedbåt. Vi tog oss hem i 5 meters vågor. Många åksjuka och trötta efter dagen. Vi var redan mer än en timme försenade från Surin så ni kan tänka er när vi ankom till piren. Klockan 19 var vi äntligen tillbaka. DÄrefter gick inte bussen förrän efter halv åtta då det var två folk som vill klaga och ha pengarna tillbaka då de inte fick sin snorkling som de skulle. Men min grupp, en grupp på 15 människor var helt fantastiska och förstående och tog det riktigt bra. Glad var jag för det för jag visste exakt lika mycket som dem. Alla kom hem hela, men där och då kände jag ALDRIG mer Surin.

Detta är min absolut bästa vän här i Thailand, capten Jacky. En av de få som faktiskt kan engelska. Inte jätte bra men tillräckligt för att göra sig förståd. Sjukt rolig och fruktansvärt snäll. En av dem jag kommer sakna jätte mycket när jag åker hem. Han har alltid solglasögon på sig eftersom han har kinseögon som han själv kallar det. Men han är ren thailändare och därför skäms han för sina "kinesögon" som han säger.